”Nils Ramhöj är drabbad av angelägna frågor och gestaltar sin far; den döende fadern. Han som lever vidare i målningen; i minnet och genom memorerandet. I konstnären och genom konstnärskapet finns fadern.”
Per Magnus Johansson

 ”En gång skulle jag få en pappa. Det var en man som jag hade sett förut under en tid. En stor människa som jag inte kände. Det var en konstig sak, jag visste inte vad en pappa var, eller varför man skulle ha en.
/…/ Han ville någonting ändå. Han svängde på min hand. Nu började han sjunga: – När en Pappa med sin son går ut på ääventyyr …” Thomas Tidholm

”I mina oroliga drömmar sammansmälte Allah och Fadren till en och densamme. Strålande, fasansfull, fängslande. Jag blev muslim, underkastade mig Allah samtidigt som jag letade efter den försvunne Fadren. Det kan inte ha varit en slump. Jag är viss om att det var två sidor av samma mynt, ett inre tomrum, och att det var Ödet som ledde mig framåt. Mohamed Omar

 

 

 

”I religionens värld finns fullt av bilder av Gud som en far. Sällan är dessa Gudsfäder vädjande, hjälplösa eller frågande. Snarare är de stabila, stillsamma, eviga. Tänk bara på ikonernas stiliserade mansporträtt. De tycks vila utanför tiden. Varför är det så?” Owe Wikström

 ”Och det som är just nu förvandlas för att jag varit en son som söker dig och jag har en son som behöver mig och jag är samtidigt en far och en son och diset övergår sakta och omärkligt i regn.” Anders Cato

”Varför kallade jag honom alltid pappa? Varför kallade jag honom aldrig far? Jag minns inte om jag någonsin kallade honom Gunnar. Jag kunde säga farsan om honom men inte till honom. Stabben kunde jag benämna honom inför mina kamrater, med det var som om jag talade om någon annan.” Erland Josephson

”Fjäderpennorna vid mannens hjässa fick mig att studsa till. En till som tänker sig sin gamle far som en indian!” Henric Holmberg